＊Mysterier i soluppgångens land
Kriminalromans genren har blivit, och är, enormt popular i Japan. En stor dagstidning publicerade en undersökning 1999 som konstaterade att den mest populära författaren i landet var detektivromanförfattaren - Akagawa Jiro 赤川次郎 - och tre av topp-fyra var också författare av detektivromaner. En av de mest populära TV showerna år 2000 var ett detektivprogram - Hagure Keiji - i vilket en hjälte som heter Yasura löser brott i 27 spännande episoder! I ett land där skjutvapen är strikt reglerade och sällsynta och kriminaliteten relativt låg (men där finns organiserad brottslighet så som Yakuza), kriminalromaner är universellt beundrad och konsumerad.
Kriminalromaner har en ganska tidig start i Japan som bevisas med publiceringen av en samling kriminalfall av Ihara Saikaku井原西鶴 år 1689. 1880 markerade emellertid den verkliga starten för kriminallitteraturen som genre då västerländska författare så som Jan Christemeijer, Poe, Doyle och Freeman översatts och publicerades. Den första Japanska författare som framträdde den här tiden var – Kuroiwa Ruiko黒岩涙香– med “Three Strands of Hair” år 1889. Koda Rohan幸田露伴publiserade också en kriminalroman med titeln “Surprise” år 1889. Sato Haruo佐藤春夫, en poet, fullbordade en kriminalroman som hette “The Finger Print” år 1919 och skrev en uppsats 1924 om mysterier och deras “romantiska och erotiska ursprung”. Uppsatsen kom att ha stor påverkan på senare Japanska författare.
En av författarna som djupt påverkades av Kuroiwa var Edogawa Rampo江戸川乱歩 (alias Hirai Taro平井太郎) som blev känd som den Japanska kriminalromanens fader. Hans pseudonym var en japansk fonetisk version av Edagar Allan Poe snabbt uttalat med munnen full av marmor och en ordlek baserad på floden Edo! Hans mest kända roman, “The Two-Sen Copper Coin”, publicerad 1923, blev hans best kända verk trots att han var en mycket kunnig författare och många av hans verk blev filmade. Hans senare verk tenderade till det groteska och erotiska, men hans inflytande var enormt. Från och med 1955 har författare som skrivit den bästa kriminalromanen i Japan fått Edogawa Rampo priset för kriminalromaner. Exempel på hans verk kan man finna i Japanska “Tales of Mystery and Imagination (Charles Tuttle, Rutland,Vt., 1956).
En annan tidig författare, Yokomizo Seishi横溝正史, skrev ett antal kriminalromaner med spöktema (en ovanlig karakteristik av Japansk populärlitteratur) inklusive “Murders At the Inn, Honjin” år 1947 och “The Village of Eight Tombs” år 1950.
Den märkligaste och populäraste författare I den tidiga efterkrigstiden var emellertid Matsumoto Seicho松本清張, en mycket begåvad mästare av pusseldeckare. Han hade en stor känsla för komposition och karaktärsutveckling. Han är erkänd för att ha lyft mysterier ut ur spökhus och bort från det groteska. Hans roman 1957e, “Points and Lines” (Utgivare John Morton, London 1979) börjar med ett påstått självmord där Matsumotos detektiv, med stort tålamod och envishet, till slut bevisar att det är ett dubbelmord. Matsumotos roman “Inspektor Imanishi Investegates” är min favorit I vilken en vanlig polis spårar en mördare genom att följa upphovet av en regional Japansk dialekt. Matsumotos verk erbjuder ett underbart fönster till den Japanska kulturen.
En annan mycket väl känd och beundrar författare är Natsuki Shizuko夏樹静子som har erhållit internationellt rykte för sina verk. Många av hennes romaner återspeglar den Japanska familjen. Ett antal av hennes böcker har översatts och publicerats i England inklusive “Murder at Mount Fuji” och “The Obituary Arrives at Two O’clock”. Miyabe Miyuki宮部みゆきär en yngre kvinnlig författare vars roman, “All She was Worth” är en fascinerande undersökning av ett mord in ett köp-galet samhälle. Takagi Akimitsu高木彬光 var enormt populär för sina detktivromaner som var fokuserade på korruption i affärlsvärlden - The Informer (Anthos Publishers, Queensland Australia) och No patent on Murder (Playboy Press, 1997). Han skrev också The Tatoo Murder Case (Soho press NY 1999) och Honeymoon to Nowhere (Soho press NY 1999) båda rätt grymma och blodiga berättelser. En annan mycket kunnig författare är Togawa Masako戸川昌子som specialiserat sig på psyko-sexuell förväntnings romaner. Ett antal av hennes böcker är tillgängliga på engelska. Togawa Masako är också en nattklubbsångerska och underhållare.
Ett exempel på ett blodigt spökligt mordmysterium som är bra skrivet och sammansatt hittar man i Togakushi Legend Murders (Charles Tuttle,Vt., 1994) av Uchida Yasuo内田康夫. Akagawa Jiro, nämnd tidigare som den mest populära författare i japan, har skrivit minst 20 mysterier under de sista åren men ingen har blivit översatt. Som jämförelse finns det ett stortantal av andra, populära och begåvade japanska deckarförfattare men, sorgligt nog, finns inte deras verk på engelska.
I Japan liksom i många andra länder i världen finns ett antal av vägledande litterära ljus som också doppar sina pennor i detektivromanens bläck. Shiga Naoya志賀直哉, en ledande författare av bekännelseromaner, skrev ett antal detektivromaner. En av Japans mest distingerade författare Abe Kobo安部公房, skrev en klassisk spännande detektivroman som publicerades på engelska – The Ruined Map (putnams Sons, N.Y. 1981). Murakami Haruki村上春樹, en för närvarande populär avant-gard författare, har skrivit en absurd och spöklik detektivroman “A Wild Sheep Chase” (New American Library 1980).
Där finns också ett antal icke-Japanskfödda författare som bidragit till att göra detektivromaner populära i Japan som bör nämnas. James Melville, Brittisk, publicerade ett antal lätta och belevade berättelser med den outgrundlige Inspektor Otani från Kobe. På senare tid har, Laura Joh Rowland, en Koreansk/kinesisk-amerikan bidragit med välgjorda berättelser från 1600-talets japan. Hennes senaste är “the Samurais Wife” (St Martins, 2000).
I Japan är kriminalroman genren väldigt vital och alltid under förändring. Generellt är det fortfarande gammaldags tendenser av empatiska pussellösningar. Avsaknaden av skjutvapen, morden är ofta ganska smutsiga och eller väldigt fantasilösa utförda. Merparten av fallen är polisprocedurer och är i avsaknad av eleganta privatdetektiver, ingen tvekan om att det är en avspegling av det japanska hänförelsen för ordning och reda. Logiskt klara polisinspektörer föredras även om blod, och sexuella kittlingar är tillåtna. Rykte eller “ansikte” är mycket närvarande och frekvent motiv för många brott och deras lösningar. Genren är omåttligt populär och produktionen av kriminal litteratur är enorm. Om någon vill ha en levande, exakt och fantasifull inblick i ett samhälle som har en snabb förändring och med socialpatologi, en gång trod vara något unikt “västerländskt”, är det Japanska kriminalfältet ett av de mest underhållande och effektiva ingångarna.
＊Vilken deckarförfattare tycker Japaner bäst om?
Japanerna är berömda bl a för att de älskar deckarromaner. Vem är egentligen japaners mest omtyckta dekarförfattare? Den frågan är många troligen intresserada av. Förra året gjorde Nihon Keizai Shimbun (en japansk tidning) en undersökning. Bland tvåtusen läsare, som är äldre än 20 år, presenterades 50 dekarförfattare som har publiserat en eller flera böcker under de senaste 5 år, frågan var vilka 5 författare var deras favoriter.
Nihon Keizai Shimbun analyserade 878 adekvata svar och offentliggjorde resultatet. Den kvinnliga författaren, Miyabe Miyuki (宮部みゆき), var 414 personers val och blev no 1. Nishimura Kyotaro (西村京太郎) var 390 personers val och blev no 2.
Miyabe Miyuki, som tidigare arbetat på en advokatbyrå, vann Naoki-priset (直木賞) 1998 tack vare sin roman Orsaken (理由). Hennes romantema är originalitet, det passar tidens pulsar, och visar nuförtidens japanska familjers olika aspekter. Hon är duktig på att fånga läsarnas känslor. År 2001, gav hon ut Copycat (模倣犯), som fokuserade det i ”lust mord”, publicerades i Japan och såldes 1,3 miljoners exemplar. I juni 2002 spelades en TV-serie in, som var baserad på模倣犯.
Jämfört med Miyabe Miyuki, debuterade Nishimura Kyotaro mycket tidigare. 1965 vann han Edogawa Rampo priset (江戸川乱歩賞) tack vare romanen ”En ängels sår”(天使の傷痕). 1978 publicerade han ”Mordet på Blue Train”(寝台特急殺人事件), som handlade om mord på ett i rörelse ”låst rum”, Japans Järnvägs Blue Train (ブルートレイン“さくら”), där poliskommissarien Totsugawa (十津川警部) skulle lösa alla hemligheter. Den boken har varit populär sedan dess.
På tredje plasen är Akagawa Jiro (赤川次郎), 296 personers val. Han har publicerat mer än 400 romaner, och total har hans böcker sålt mer än 300 miljoner exemplar. 1976 vann Akagawas dekarroman Spöktåg (幽霊列車) det femtonde ”All Reader Priset” för ny dekarförfattare (オール読物推理小説新人賞), och snart blev han mycket populär. I Japan känner nästan alla till hans serie, humordekare, till exempel, Den trefärgade katten Holmes (三毛猫ホームズ), Vampyren (吸血鬼), De tre detektivsystrarna (三姉妹探偵団), Oidipus en polisdetektiv (マザコン刑事), Bruden (花嫁) med flera.
Asada Jiro (浅田次郎) är på fjärde plats, 262 personers val. Hans böcker är omtyckta av läsarna tack vare sin breda författarstil och människointresse. Bland hans berömda böcker finns Fängelse Hotell (プリズンホテル, 1993), Pleiaden i blå himlen (蒼穹の昴, 1996), Järnvägsarbetaren (鉄道員～ぽっぽや～, 1997).
Takamura Kaoru (高村薫) är på den femte platsen, 224 personers val. Hon är, som Miyabe Miyuki och Kirino Natsuo (桐野夏生) (på 8 plats), en kvinnlig författare, och tack vare de kvinnliga författarna har det blivit inne att läsa moderna japanska deckarromaner. Guds Berg (マークスの山) som släpptes i 1993 är Takamura Kaorus mästerverk och vann det årets Naoki-priset och Japan Adventure Fiction Association Priset (直木賞、日本冒険小説協会大賞). Ett år senare släpptes Terigaki (照柿) som var ännu bättre och etablerade henne i den japanska litteraturvärlden.
＊Pengarna och författarna
Vad tycker japanerna om dekarromaner? Förra årets skatt uträkning kan ge oss en ide. Av de 10 författare som betalar mest skatt, är fem dekarförfattare, som besitter platserna 1, 2, 3, 5 och 9. Akagawa Jiro, på 5 plats, betalade 82,340,000 yen, ungefär 5,489,800 kronor.
2002年度高額納税者番付・作家部門（２００３年５月１６日）
Topp 10 skattbetalare rankning 2002/Författare
日本経済新聞社まとめ、カッコ内は前年順位、敬称略
Tabellen är gjord av Nihon Keizai Shimbun, inom parantes är det förra årets rankning
順 位rankning － 氏 名namn － 所得税額skatt
１(１) － 西村京太郎Nishimura Kyotaro － 1億4029万円140,290,000 yen
２(２) － 宮部みゆきMiyabe Miyuki － 1億3719万円137,190,000 yen
３(４) － 内田康夫Uchida Yasuo － 9732万円97,320,000 yen
４(-) － 村上春樹Murakami Haruki － 9589万円95,890,000 yen
５(３) － 赤川次郎Akagawa Jiro － 8234万円82,340,000 yen
６(-) － 北方謙三 － 5156万円
７(７) － 江国香織 － 4504万円
８(-) － 唯川 恵 － 4396万円
９(10) － 東野圭吾Higashino Keigo － 4149万円
10(-) － 小野不由美 － 3989万円
ミステリ作家：西村京太郎、宮部みゆき、内田康夫、赤川次郎、東野圭吾
＊Akagawa Jiro
Den 10 april 2000 genomförde den japanska pressen en enorm releasefest i Tokyo för den berömde och produktive författaren Akagawa Jiros fyrahundrade deckare 三毛猫ホームズの最後の審判.
Akagawa föddes 1948 i Fukuoka (福岡県). Efter att han tagit examen i TOHO Junior och Senior High School (桐朋高等学校), arbetade han som tjänsteman i 12 år. Under tiden vann ett av hans manuskript, Spöktåg (幽霊列車), det femtonde ”All Reader Priset” för debutanter (オール読物推理小説新人賞) 1976 som blev början på hans karriär. Ett år senare släpptes hans debutroman Den avlidnes skolfestival (死者の学園祭). Den 7 december 2003 släpptes hans 452 bok Hanayome-yo, eiennare (花嫁よ、永遠なれ). I genomsnitt har han skrivit 17 böcker per år, och total har hans böcker tryckts i mer än 270 miljoner exemplar.
Vad är hemligheten med hans framgångar? I det följande skall vi försöka utreda hans hemlighet.
När Akagawa slutade på företaget han var anställd vid, 1978, blev han heltids författare. Sedan dess har han arbetat nästan varje natt, mellan 23 på kvällen och 6 på morgonen. Så har han hållit på i 25 år.
När Akagawa var yngre, kunde han ibland skriva cirka 100 sidor en natt. Han använder inte fax eller post. Varje morgon sätter han sina manuskript i postlådan på entrén till hans lägenhet i Tokyo, och sen kommer Murata, en lektör, från Shueisha (集英社, en utgivare), och hämtar dem. I postlådan finns det manuskript för fem olika utgivare. Murata sa, ”varje gång finns det åtminstone fem sidor, och ibland kan det finnas trettio sidor. Det är så varje dag. Det verkar inte lätt. Varje gång såg jag postlådan var full med manuskript, blev jag rörd av Akagawas outtröttlighet.”
Innan Akagawa arbetade som författare, arbetade han på lektörs avdelningen på ”The Japan Society of Mechanical Engineers” (日本機械学会). En dag uppmuntrade, Hamai (浜井), chef lektören i Kobunsha (光文社) honom att skriva något, och då berättade Akagawa tre korta sammanfattningar. “Jag blev överraskad över att han kunde hitta på tre berättelser på samma gång. Två av de tre berättelserna lät olämpliga, men de blev bestseller i Japan.”
Ikenouchi (池ノ内) från Shinchosha (新潮社) hade sett Akagawas skrivpapper, när Akagawa var elev i gymnasiet. Han sa, ”jag var rörd när jag såg Akagawa skriva små tecken fullt på papperna. Det fanns en papperskartong där Akagawa la sina skrivpapper i, och det dröjde inte länge förrän kartongen blev full. Då visste jag att den killen riktigt älskade skriva.” Ikenouchi tycker att Akagawas bred kunskap är orsaken att han oavbrutet kan författa. Hans kunskaper i filmer, rakugo (落語) och kabuki (歌舞伎) är imponerande och speglas i sina böcker.
Akagawas romantempo är precis lagom. Man brukar kunna läsa en av hans böcker färdigt innom 3 timmar. Yamato (大和) från KADOKAWA SHOTEN (角川書店) sa, ”läsare har alltid lust att läsa Akagawas böcker, därför att de har lockats av Akagawas berättelser. Under åren har Akagawa aldrig avbrutit sitt författande, och jag måste säga det är en speciell talang.”
Akagawa sa att han alltid vill skriva om normala människors liv. Samtidigt skriver han olika romanserier för olika utgivare, och det finns mer än 20 huvudroller i hans böcker, till exempel, Den trefärgade katten Holmes (三毛猫ホームズ) för Kobunsha (光文社), De tre detektivsystrarna (三姉妹探偵団) för Kodansha (講談社), Bruden (花嫁) för KADOKAWA SHOTEN (角川書店) och Spöke (幽霊) för Bunshun (文藝春秋). Hans romanserier, har var och en, publicerats mer än 10 böcker, och de är jättepopulära allihop. Men nu tänker Akagawa sluta skriva romanserier.
Tidigare kunde skriva Akagawa 10 sidor per timme. När det kom bilder i hans huvud, kunde han beskriva alla detaljer på samma gång. Han sa att han nog var under inflytande av filmer. Han älskade att titta på filmer när han var gymnasieelev, för att fly från verkligheten. Han tyckte inte så mycket om japanska filmer, men franska filmer påverkade honom mycket.
Eftersom Akagawa använde skrivmaskin varje dag när han arbetade som tjänsteman, kan han skriva snabbt med skrivmaskin. Man han föredrar skriva för hand. Man måste vänta en kort stund när dator byter hiragana till kanji, och det gör att Akagawas tankar avbryts, särskilt när han skriver i dialogform.
Akagawa säger att det är besvärligt att skriva humoristiska deckare hela tiden, därför är det roligare att skriva olika typer av romaner på samma gång. Nu somnar han ofta när han skriver på nätterna. Han säger att han har ont i axel och nacken, han är inte ung längre.
Akagawa har aldrig tänkt sluta skriva. Man frågar honom då och då varifrån hans tanke källor och inspiration kommer, och han säger att han skriver om vanliga människor och att vanliga människors historier aldrig tar slut.
＊Mina synpunkter på Akagawa
Mitt intresse för japansk populär kultur kom från japanska manga bland andra Doraemon (ドラえもん), Tezuka Osamus (手塚治虫) alla fantastiska manga, Rosen i Versailles (ベルサイユのばら), Glas mask (ガラスの仮面) med flera. När jag första gången såg Nakamori Akinas (中森明菜) affischer, 1982, var jag 13 år. Jag började lyssna på japansk popmusik och blev helt galen i allting från Japan. Fem år senare kom Akagawa Jiros romaner på Kinesiska, och jag blev hans fan på en gång. Det är inte svårt att förstå, därför att jag tycker att de flesta Akagawas böcker är manga-liknande äventyrsromaner i idolförpackningen. Nästan alla huvudfigurer i Akagawas böcker är tonårsflickor, som är så söta och modiga precis som japaners ideal ”bishojo” (美少女, fina flickor), och många av hans berättelser är så roliga och otroliga som ”manga för flickorna” (少女漫画).
Vad gäller Akagawas böckers karaktärer, sa den japanske författaren och kritikern Kasai Kiyoshi (笠井潔) att Akagawas romaners ger läsarna filmkänslor. Huang Junhao, en kinesisk kritiker, sa att varje huvudroll är speciell och livlig, och att Akagawa envist hävdar romantiken i sina böcker. Jag tror att de här tre karaktärstyper gör Akagawas romaner mycket förtjusande.
Innan jag läste Akagawa Jiros romaner, hade jag sett filmer som var baserade på hans böcker. De var ”Detektivens berättelse” (探偵物語, 1983 東映) och ”Kärlekens berättelse” (愛情物語, 1984 東映). På den tiden kände jag inte till Akagawa Jiro, på grund av att hans böcker inte var översatta till kinesiska. Orsaken till att jag ville se filmerna var att de populära skådespelerskorna, som Yakushimaru Hiroko (薬師丸ひろ子) och Harada Tomoyo (原田知世), var med i filmerna.
Man brukar klassificera Akagawa som dekarförfattare, men jag tycker hans deckarromaner är för enkla. Om man tänker få det utmanande nöjet att lösa gåtorna från Akagawas dekare, blir man nog besviken. Akagawa har skapat en ny typ av deckarromaner, och man kallar hans böcker ”humor dekare”, som är roliga, glädjestrålande, med mycket dialog och lätta att läsa. Enligt min åsikt, är hans böcker, särskilt de berömda populära serier deckarromaner, inte riktiga ”deckare”, är mer tonårs äventyrsromaner.
Jag började läsa Akagawa när jag var tonåring, och jag har läst åtminstone 100 stycken av hans böcker. Mina favoriter är bland annat En tidig vårs story (早春物語) och Dockornas stolar (人形たちの椅子). Nyligen läste jag Vitt regnet (白い雨), Båda (ふたり), Hitokoi-backens spökhistoria (怪談人恋坂) och Sätt in kärleken från spöket (幽霊から愛をこめて), som enligt vad som säjs är några av Akagawas bästa böcker, men jag anser inte det. Jag vet inte om det beror på att jag inte är tonåring längre eller att den kinesiska översättarens kantonesiska dialekt gjorde böckerna sämre.
＊Källförteckning:
赤川次郎倶楽部http://www.h4.dion.ne.jp/~njp/index.html
＜表＞作家部門 納税者ランキングhttp://www.nikkei.co.jp/sp2/nt13/20030517SP65H003_17052003.html
日本推理小说怪才赤川次郎／白晓煌 http://www.shulu.net/js/021.htm
日本人最愛誰的推理小說？／白曉煌http://www.ylib.com/readit/tower/default.asp?DocId=LOOK&SNO=391
Mysteries in the Land of the Rising Sunhttp://www.dartmouth.edu/~gjdemko/japan.htm
Kriminalromans genren har blivit, och är, enormt popular i Japan. En stor dagstidning publicerade en undersökning 1999 som konstaterade att den mest populära författaren i landet var detektivromanförfattaren - Akagawa Jiro 赤川次郎 - och tre av topp-fyra var också författare av detektivromaner. En av de mest populära TV showerna år 2000 var ett detektivprogram - Hagure Keiji - i vilket en hjälte som heter Yasura löser brott i 27 spännande episoder! I ett land där skjutvapen är strikt reglerade och sällsynta och kriminaliteten relativt låg (men där finns organiserad brottslighet så som Yakuza), kriminalromaner är universellt beundrad och konsumerad.
Kriminalromaner har en ganska tidig start i Japan som bevisas med publiceringen av en samling kriminalfall av Ihara Saikaku井原西鶴 år 1689. 1880 markerade emellertid den verkliga starten för kriminallitteraturen som genre då västerländska författare så som Jan Christemeijer, Poe, Doyle och Freeman översatts och publicerades. Den första Japanska författare som framträdde den här tiden var – Kuroiwa Ruiko黒岩涙香– med “Three Strands of Hair” år 1889. Koda Rohan幸田露伴publiserade också en kriminalroman med titeln “Surprise” år 1889. Sato Haruo佐藤春夫, en poet, fullbordade en kriminalroman som hette “The Finger Print” år 1919 och skrev en uppsats 1924 om mysterier och deras “romantiska och erotiska ursprung”. Uppsatsen kom att ha stor påverkan på senare Japanska författare.
En av författarna som djupt påverkades av Kuroiwa var Edogawa Rampo江戸川乱歩 (alias Hirai Taro平井太郎) som blev känd som den Japanska kriminalromanens fader. Hans pseudonym var en japansk fonetisk version av Edagar Allan Poe snabbt uttalat med munnen full av marmor och en ordlek baserad på floden Edo! Hans mest kända roman, “The Two-Sen Copper Coin”, publicerad 1923, blev hans best kända verk trots att han var en mycket kunnig författare och många av hans verk blev filmade. Hans senare verk tenderade till det groteska och erotiska, men hans inflytande var enormt. Från och med 1955 har författare som skrivit den bästa kriminalromanen i Japan fått Edogawa Rampo priset för kriminalromaner. Exempel på hans verk kan man finna i Japanska “Tales of Mystery and Imagination (Charles Tuttle, Rutland,Vt., 1956).
En annan tidig författare, Yokomizo Seishi横溝正史, skrev ett antal kriminalromaner med spöktema (en ovanlig karakteristik av Japansk populärlitteratur) inklusive “Murders At the Inn, Honjin” år 1947 och “The Village of Eight Tombs” år 1950.
Den märkligaste och populäraste författare I den tidiga efterkrigstiden var emellertid Matsumoto Seicho松本清張, en mycket begåvad mästare av pusseldeckare. Han hade en stor känsla för komposition och karaktärsutveckling. Han är erkänd för att ha lyft mysterier ut ur spökhus och bort från det groteska. Hans roman 1957e, “Points and Lines” (Utgivare John Morton, London 1979) börjar med ett påstått självmord där Matsumotos detektiv, med stort tålamod och envishet, till slut bevisar att det är ett dubbelmord. Matsumotos roman “Inspektor Imanishi Investegates” är min favorit I vilken en vanlig polis spårar en mördare genom att följa upphovet av en regional Japansk dialekt. Matsumotos verk erbjuder ett underbart fönster till den Japanska kulturen.
En annan mycket väl känd och beundrar författare är Natsuki Shizuko夏樹静子som har erhållit internationellt rykte för sina verk. Många av hennes romaner återspeglar den Japanska familjen. Ett antal av hennes böcker har översatts och publicerats i England inklusive “Murder at Mount Fuji” och “The Obituary Arrives at Two O’clock”. Miyabe Miyuki宮部みゆきär en yngre kvinnlig författare vars roman, “All She was Worth” är en fascinerande undersökning av ett mord in ett köp-galet samhälle. Takagi Akimitsu高木彬光 var enormt populär för sina detktivromaner som var fokuserade på korruption i affärlsvärlden - The Informer (Anthos Publishers, Queensland Australia) och No patent on Murder (Playboy Press, 1997). Han skrev också The Tatoo Murder Case (Soho press NY 1999) och Honeymoon to Nowhere (Soho press NY 1999) båda rätt grymma och blodiga berättelser. En annan mycket kunnig författare är Togawa Masako戸川昌子som specialiserat sig på psyko-sexuell förväntnings romaner. Ett antal av hennes böcker är tillgängliga på engelska. Togawa Masako är också en nattklubbsångerska och underhållare.
Ett exempel på ett blodigt spökligt mordmysterium som är bra skrivet och sammansatt hittar man i Togakushi Legend Murders (Charles Tuttle,Vt., 1994) av Uchida Yasuo内田康夫. Akagawa Jiro, nämnd tidigare som den mest populära författare i japan, har skrivit minst 20 mysterier under de sista åren men ingen har blivit översatt. Som jämförelse finns det ett stortantal av andra, populära och begåvade japanska deckarförfattare men, sorgligt nog, finns inte deras verk på engelska.
I Japan liksom i många andra länder i världen finns ett antal av vägledande litterära ljus som också doppar sina pennor i detektivromanens bläck. Shiga Naoya志賀直哉, en ledande författare av bekännelseromaner, skrev ett antal detektivromaner. En av Japans mest distingerade författare Abe Kobo安部公房, skrev en klassisk spännande detektivroman som publicerades på engelska – The Ruined Map (putnams Sons, N.Y. 1981). Murakami Haruki村上春樹, en för närvarande populär avant-gard författare, har skrivit en absurd och spöklik detektivroman “A Wild Sheep Chase” (New American Library 1980).
Där finns också ett antal icke-Japanskfödda författare som bidragit till att göra detektivromaner populära i Japan som bör nämnas. James Melville, Brittisk, publicerade ett antal lätta och belevade berättelser med den outgrundlige Inspektor Otani från Kobe. På senare tid har, Laura Joh Rowland, en Koreansk/kinesisk-amerikan bidragit med välgjorda berättelser från 1600-talets japan. Hennes senaste är “the Samurais Wife” (St Martins, 2000).
I Japan är kriminalroman genren väldigt vital och alltid under förändring. Generellt är det fortfarande gammaldags tendenser av empatiska pussellösningar. Avsaknaden av skjutvapen, morden är ofta ganska smutsiga och eller väldigt fantasilösa utförda. Merparten av fallen är polisprocedurer och är i avsaknad av eleganta privatdetektiver, ingen tvekan om att det är en avspegling av det japanska hänförelsen för ordning och reda. Logiskt klara polisinspektörer föredras även om blod, och sexuella kittlingar är tillåtna. Rykte eller “ansikte” är mycket närvarande och frekvent motiv för många brott och deras lösningar. Genren är omåttligt populär och produktionen av kriminal litteratur är enorm. Om någon vill ha en levande, exakt och fantasifull inblick i ett samhälle som har en snabb förändring och med socialpatologi, en gång trod vara något unikt “västerländskt”, är det Japanska kriminalfältet ett av de mest underhållande och effektiva ingångarna.
＊Vilken deckarförfattare tycker Japaner bäst om?
Japanerna är berömda bl a för att de älskar deckarromaner. Vem är egentligen japaners mest omtyckta dekarförfattare? Den frågan är många troligen intresserada av. Förra året gjorde Nihon Keizai Shimbun (en japansk tidning) en undersökning. Bland tvåtusen läsare, som är äldre än 20 år, presenterades 50 dekarförfattare som har publiserat en eller flera böcker under de senaste 5 år, frågan var vilka 5 författare var deras favoriter.
Nihon Keizai Shimbun analyserade 878 adekvata svar och offentliggjorde resultatet. Den kvinnliga författaren, Miyabe Miyuki (宮部みゆき), var 414 personers val och blev no 1. Nishimura Kyotaro (西村京太郎) var 390 personers val och blev no 2.
Miyabe Miyuki, som tidigare arbetat på en advokatbyrå, vann Naoki-priset (直木賞) 1998 tack vare sin roman Orsaken (理由). Hennes romantema är originalitet, det passar tidens pulsar, och visar nuförtidens japanska familjers olika aspekter. Hon är duktig på att fånga läsarnas känslor. År 2001, gav hon ut Copycat (模倣犯), som fokuserade det i ”lust mord”, publicerades i Japan och såldes 1,3 miljoners exemplar. I juni 2002 spelades en TV-serie in, som var baserad på模倣犯.
Jämfört med Miyabe Miyuki, debuterade Nishimura Kyotaro mycket tidigare. 1965 vann han Edogawa Rampo priset (江戸川乱歩賞) tack vare romanen ”En ängels sår”(天使の傷痕). 1978 publicerade han ”Mordet på Blue Train”(寝台特急殺人事件), som handlade om mord på ett i rörelse ”låst rum”, Japans Järnvägs Blue Train (ブルートレイン“さくら”), där poliskommissarien Totsugawa (十津川警部) skulle lösa alla hemligheter. Den boken har varit populär sedan dess.
På tredje plasen är Akagawa Jiro (赤川次郎), 296 personers val. Han har publicerat mer än 400 romaner, och total har hans böcker sålt mer än 300 miljoner exemplar. 1976 vann Akagawas dekarroman Spöktåg (幽霊列車) det femtonde ”All Reader Priset” för ny dekarförfattare (オール読物推理小説新人賞), och snart blev han mycket populär. I Japan känner nästan alla till hans serie, humordekare, till exempel, Den trefärgade katten Holmes (三毛猫ホームズ), Vampyren (吸血鬼), De tre detektivsystrarna (三姉妹探偵団), Oidipus en polisdetektiv (マザコン刑事), Bruden (花嫁) med flera.
Asada Jiro (浅田次郎) är på fjärde plats, 262 personers val. Hans böcker är omtyckta av läsarna tack vare sin breda författarstil och människointresse. Bland hans berömda böcker finns Fängelse Hotell (プリズンホテル, 1993), Pleiaden i blå himlen (蒼穹の昴, 1996), Järnvägsarbetaren (鉄道員～ぽっぽや～, 1997).
Takamura Kaoru (高村薫) är på den femte platsen, 224 personers val. Hon är, som Miyabe Miyuki och Kirino Natsuo (桐野夏生) (på 8 plats), en kvinnlig författare, och tack vare de kvinnliga författarna har det blivit inne att läsa moderna japanska deckarromaner. Guds Berg (マークスの山) som släpptes i 1993 är Takamura Kaorus mästerverk och vann det årets Naoki-priset och Japan Adventure Fiction Association Priset (直木賞、日本冒険小説協会大賞). Ett år senare släpptes Terigaki (照柿) som var ännu bättre och etablerade henne i den japanska litteraturvärlden.
＊Pengarna och författarna
Vad tycker japanerna om dekarromaner? Förra årets skatt uträkning kan ge oss en ide. Av de 10 författare som betalar mest skatt, är fem dekarförfattare, som besitter platserna 1, 2, 3, 5 och 9. Akagawa Jiro, på 5 plats, betalade 82,340,000 yen, ungefär 5,489,800 kronor.
2002年度高額納税者番付・作家部門（２００３年５月１６日）
Topp 10 skattbetalare rankning 2002/Författare
日本経済新聞社まとめ、カッコ内は前年順位、敬称略
Tabellen är gjord av Nihon Keizai Shimbun, inom parantes är det förra årets rankning
順 位rankning － 氏 名namn － 所得税額skatt
１(１) － 西村京太郎Nishimura Kyotaro － 1億4029万円140,290,000 yen
２(２) － 宮部みゆきMiyabe Miyuki － 1億3719万円137,190,000 yen
３(４) － 内田康夫Uchida Yasuo － 9732万円97,320,000 yen
４(-) － 村上春樹Murakami Haruki － 9589万円95,890,000 yen
５(３) － 赤川次郎Akagawa Jiro － 8234万円82,340,000 yen
６(-) － 北方謙三 － 5156万円
７(７) － 江国香織 － 4504万円
８(-) － 唯川 恵 － 4396万円
９(10) － 東野圭吾Higashino Keigo － 4149万円
10(-) － 小野不由美 － 3989万円
ミステリ作家：西村京太郎、宮部みゆき、内田康夫、赤川次郎、東野圭吾
＊Akagawa Jiro
Den 10 april 2000 genomförde den japanska pressen en enorm releasefest i Tokyo för den berömde och produktive författaren Akagawa Jiros fyrahundrade deckare 三毛猫ホームズの最後の審判.
Akagawa föddes 1948 i Fukuoka (福岡県). Efter att han tagit examen i TOHO Junior och Senior High School (桐朋高等学校), arbetade han som tjänsteman i 12 år. Under tiden vann ett av hans manuskript, Spöktåg (幽霊列車), det femtonde ”All Reader Priset” för debutanter (オール読物推理小説新人賞) 1976 som blev början på hans karriär. Ett år senare släpptes hans debutroman Den avlidnes skolfestival (死者の学園祭). Den 7 december 2003 släpptes hans 452 bok Hanayome-yo, eiennare (花嫁よ、永遠なれ). I genomsnitt har han skrivit 17 böcker per år, och total har hans böcker tryckts i mer än 270 miljoner exemplar.
Vad är hemligheten med hans framgångar? I det följande skall vi försöka utreda hans hemlighet.
När Akagawa slutade på företaget han var anställd vid, 1978, blev han heltids författare. Sedan dess har han arbetat nästan varje natt, mellan 23 på kvällen och 6 på morgonen. Så har han hållit på i 25 år.
När Akagawa var yngre, kunde han ibland skriva cirka 100 sidor en natt. Han använder inte fax eller post. Varje morgon sätter han sina manuskript i postlådan på entrén till hans lägenhet i Tokyo, och sen kommer Murata, en lektör, från Shueisha (集英社, en utgivare), och hämtar dem. I postlådan finns det manuskript för fem olika utgivare. Murata sa, ”varje gång finns det åtminstone fem sidor, och ibland kan det finnas trettio sidor. Det är så varje dag. Det verkar inte lätt. Varje gång såg jag postlådan var full med manuskript, blev jag rörd av Akagawas outtröttlighet.”
Innan Akagawa arbetade som författare, arbetade han på lektörs avdelningen på ”The Japan Society of Mechanical Engineers” (日本機械学会). En dag uppmuntrade, Hamai (浜井), chef lektören i Kobunsha (光文社) honom att skriva något, och då berättade Akagawa tre korta sammanfattningar. “Jag blev överraskad över att han kunde hitta på tre berättelser på samma gång. Två av de tre berättelserna lät olämpliga, men de blev bestseller i Japan.”
Ikenouchi (池ノ内) från Shinchosha (新潮社) hade sett Akagawas skrivpapper, när Akagawa var elev i gymnasiet. Han sa, ”jag var rörd när jag såg Akagawa skriva små tecken fullt på papperna. Det fanns en papperskartong där Akagawa la sina skrivpapper i, och det dröjde inte länge förrän kartongen blev full. Då visste jag att den killen riktigt älskade skriva.” Ikenouchi tycker att Akagawas bred kunskap är orsaken att han oavbrutet kan författa. Hans kunskaper i filmer, rakugo (落語) och kabuki (歌舞伎) är imponerande och speglas i sina böcker.
Akagawas romantempo är precis lagom. Man brukar kunna läsa en av hans böcker färdigt innom 3 timmar. Yamato (大和) från KADOKAWA SHOTEN (角川書店) sa, ”läsare har alltid lust att läsa Akagawas böcker, därför att de har lockats av Akagawas berättelser. Under åren har Akagawa aldrig avbrutit sitt författande, och jag måste säga det är en speciell talang.”
Akagawa sa att han alltid vill skriva om normala människors liv. Samtidigt skriver han olika romanserier för olika utgivare, och det finns mer än 20 huvudroller i hans böcker, till exempel, Den trefärgade katten Holmes (三毛猫ホームズ) för Kobunsha (光文社), De tre detektivsystrarna (三姉妹探偵団) för Kodansha (講談社), Bruden (花嫁) för KADOKAWA SHOTEN (角川書店) och Spöke (幽霊) för Bunshun (文藝春秋). Hans romanserier, har var och en, publicerats mer än 10 böcker, och de är jättepopulära allihop. Men nu tänker Akagawa sluta skriva romanserier.
Tidigare kunde skriva Akagawa 10 sidor per timme. När det kom bilder i hans huvud, kunde han beskriva alla detaljer på samma gång. Han sa att han nog var under inflytande av filmer. Han älskade att titta på filmer när han var gymnasieelev, för att fly från verkligheten. Han tyckte inte så mycket om japanska filmer, men franska filmer påverkade honom mycket.
Eftersom Akagawa använde skrivmaskin varje dag när han arbetade som tjänsteman, kan han skriva snabbt med skrivmaskin. Man han föredrar skriva för hand. Man måste vänta en kort stund när dator byter hiragana till kanji, och det gör att Akagawas tankar avbryts, särskilt när han skriver i dialogform.
Akagawa säger att det är besvärligt att skriva humoristiska deckare hela tiden, därför är det roligare att skriva olika typer av romaner på samma gång. Nu somnar han ofta när han skriver på nätterna. Han säger att han har ont i axel och nacken, han är inte ung längre.
Akagawa har aldrig tänkt sluta skriva. Man frågar honom då och då varifrån hans tanke källor och inspiration kommer, och han säger att han skriver om vanliga människor och att vanliga människors historier aldrig tar slut.
＊Mina synpunkter på Akagawa
Mitt intresse för japansk populär kultur kom från japanska manga bland andra Doraemon (ドラえもん), Tezuka Osamus (手塚治虫) alla fantastiska manga, Rosen i Versailles (ベルサイユのばら), Glas mask (ガラスの仮面) med flera. När jag första gången såg Nakamori Akinas (中森明菜) affischer, 1982, var jag 13 år. Jag började lyssna på japansk popmusik och blev helt galen i allting från Japan. Fem år senare kom Akagawa Jiros romaner på Kinesiska, och jag blev hans fan på en gång. Det är inte svårt att förstå, därför att jag tycker att de flesta Akagawas böcker är manga-liknande äventyrsromaner i idolförpackningen. Nästan alla huvudfigurer i Akagawas böcker är tonårsflickor, som är så söta och modiga precis som japaners ideal ”bishojo” (美少女, fina flickor), och många av hans berättelser är så roliga och otroliga som ”manga för flickorna” (少女漫画).
Vad gäller Akagawas böckers karaktärer, sa den japanske författaren och kritikern Kasai Kiyoshi (笠井潔) att Akagawas romaners ger läsarna filmkänslor. Huang Junhao, en kinesisk kritiker, sa att varje huvudroll är speciell och livlig, och att Akagawa envist hävdar romantiken i sina böcker. Jag tror att de här tre karaktärstyper gör Akagawas romaner mycket förtjusande.
Innan jag läste Akagawa Jiros romaner, hade jag sett filmer som var baserade på hans böcker. De var ”Detektivens berättelse” (探偵物語, 1983 東映) och ”Kärlekens berättelse” (愛情物語, 1984 東映). På den tiden kände jag inte till Akagawa Jiro, på grund av att hans böcker inte var översatta till kinesiska. Orsaken till att jag ville se filmerna var att de populära skådespelerskorna, som Yakushimaru Hiroko (薬師丸ひろ子) och Harada Tomoyo (原田知世), var med i filmerna.
Man brukar klassificera Akagawa som dekarförfattare, men jag tycker hans deckarromaner är för enkla. Om man tänker få det utmanande nöjet att lösa gåtorna från Akagawas dekare, blir man nog besviken. Akagawa har skapat en ny typ av deckarromaner, och man kallar hans böcker ”humor dekare”, som är roliga, glädjestrålande, med mycket dialog och lätta att läsa. Enligt min åsikt, är hans böcker, särskilt de berömda populära serier deckarromaner, inte riktiga ”deckare”, är mer tonårs äventyrsromaner.
Jag började läsa Akagawa när jag var tonåring, och jag har läst åtminstone 100 stycken av hans böcker. Mina favoriter är bland annat En tidig vårs story (早春物語) och Dockornas stolar (人形たちの椅子). Nyligen läste jag Vitt regnet (白い雨), Båda (ふたり), Hitokoi-backens spökhistoria (怪談人恋坂) och Sätt in kärleken från spöket (幽霊から愛をこめて), som enligt vad som säjs är några av Akagawas bästa böcker, men jag anser inte det. Jag vet inte om det beror på att jag inte är tonåring längre eller att den kinesiska översättarens kantonesiska dialekt gjorde böckerna sämre.
＊Källförteckning:
赤川次郎倶楽部http://www.h4.dion.ne.jp/~njp/index.html
＜表＞作家部門 納税者ランキングhttp://www.nikkei.co.jp/sp2/nt13/20030517SP65H003_17052003.html
日本推理小说怪才赤川次郎／白晓煌 http://www.shulu.net/js/021.htm
日本人最愛誰的推理小說？／白曉煌http://www.ylib.com/readit/tower/default.asp?DocId=LOOK&SNO=391
Mysteries in the Land of the Rising Sunhttp://www.dartmouth.edu/~gjdemko/japan.htm
