【譯文】

這本書的開頭是一幕張力十足的電影畫面:胡迪克斯瓦勒的郊外有一座村莊,村裡有十間房子,疏疏落落的,白雪覆頂。可是沒有一絲煙從煙囪裡冒出。

一般偵探小說大多從一兩件謀殺案開始寫起,可是賀寧‧曼凱爾一開始就在黑薛瓦連村屠宰了整整十九個人。三個存活下來的人滿臉疑惑,渾然不知發生了什麼事。

警方展開偵查,抽絲剝繭,設法揭露兇案的真相。

我真得很想就在此打住,因為曼凱爾有一枝非常擅長描寫乖戾警探以及冗長沉悶的實際偵查工作的筆。他使用一種冷淡疏遠的語調,就像很多偵探小說呈現的;他很詳細地描述事件發生過程,可是情感表達不是著墨重點。成品讀起來讓人感到安心,因為所有的慘事都和讀者保持著安全距離。有時候會冷,或者會痛,或者覺得不舒服,不過那都只是紙上談兵。情感離得遠遠的。那樣比較簡單。

等到書中的主人公,碧姬妲‧陸斯林法官,出場的時候,小說的風格變得不是那麼理想。她是個精疲力竭、壓力沉重的職業婦女,有高血壓,婚姻生活乏善可陳。

當碧姬妲‧陸斯林發現幾個黑薛瓦連村的居民和她有關聯時,長期請病假的她突然又充滿了幹勁。她野心勃勃地開始明察暗訪,試圖揪出兇手。

那起令人無法置信的大屠殺的背後因素源於久遠的過去、來自遙遠的異國。曼凱爾緩慢沉穩地訴說瑞典和中國歷史的交會點以及仇恨產生的時刻,他訴說的是延續百年的世仇。他不僅由瑞典人的角度來訴說故事,也給了書中的中國人發聲的空間。

聯繫故事的兩個面的接縫並不只是發生在黑薛瓦連村的大屠殺,碧姬妲‧陸斯林的過去也包括在內,在上個世紀七十年代的左傾思潮影響下她曾是個毛主義者。曼凱爾平鋪直述紅衛兵的大張旗鼓以及群眾大會和工人抗爭的奇怪定義,而沒有加以評斷。字裡行間懷舊的紅光閃爍,相當令人迷惘,那是個難以理解的時代。

如果我們對毛澤東的觀感比較正面的話,我們在閱讀碧姬妲‧陸斯林對瑞典毛主義的看法時可能會比較輕鬆。我個人則對碧姬妲‧陸斯林依然執迷不悟的天真想法感到很反感。

然而七十年代的毛澤東思想也是理解今日中國的一種方式,碧姬妲‧陸斯林和那個參與刑案調查的中國官員洪奎對世界發展的想法就很類似。

曼凱爾就這樣把整個世界縫合在一起,有些地方的針腳顯得粗陋草率,不過基本上秉持著人類團結的明確觀點。黑薛瓦連村和非洲政治的距離並不遠,故事說的永遠是要犧牲多少無辜的人來換取一己的功成名就。


原文來源:Dagens Nyheter〈今日新聞〉,2008年5月20日
作者:Lotta Olsson〈露妲‧吾勒松〉



【原文】

Publicerad 20 maj 2008

Henning Mankell: "Kinesen"

Litteratur
Författare: Henning Mankell
Titel: "Kinesen"
Förlag: Leopard förlag


Inledningen på "Kinesen" är en effektiv filmbild: utanför Hudiksvall ligger byn, ett tiotal hus, glest utspridda, snötäckta. Men ingen rök stiger ur skorstenarna.

Normala deckare börjar med ett eller två mord, men Henning Mankell slaktar genast hela nitton personer i Hesjövallen. Kvar sitter tre förvånade personer som inte har märkt något.

Utredningen rullar i gång, poliserna nystar ut hur många avspärrningsband som helst och börjar ovigt gräva i vad som kan ha hänt.

Egentligen hade jag velat stanna där, för Mankell har en strålande förmåga att beskriva de murriga poliserna, det praktiska och ofta långtråkiga arbetet med en brottsutredning. Han använder ett lidelsefritt registrerande tonfall som många deckare innehåller; han beskriver händelser noggrant och känslor i bisatser. Resultatet blir en trygghet för läsaren: ingenting kommer för nära. Ibland är det kallt eller gör ont eller är plågsamt, men det är bara ord. Känslorna långt borta. Enklare så.

Stilen fungerar mindre bra när bokens huvudperson, domaren Birgitta Roslin, kommer in i texten. Hon är utarbetad, sönderstressad och med högt blodtryck, hennes äktenskap en trött grimas.

För att vara sjukskriven blir Birgitta Roslin överraskande driftig när hon upptäcker att några av Hesjövallens invånare har anknytning till henne själv. Vips har hon börjat göra egna, ambitiösa efterforskningar för att hitta mördaren.

Bakgrunden till det osannolika massmordet ligger långt bak i tiden och i andra delar av världen. Mankell berättar sakta men säkert om var svensk och kinesisk historia mötts och när hatet grundlades. Och om hur länge hatet kan leva. Han berättar inte bara ur svensk synvinkel, utan ger också de kinesiska huvudpersonernas sida av händelseförloppet.

Sömmen som håller ihop berättelsens båda sidor blir inte bara massmordet i Hesjövallen, utan också Birgitta Roslins förflutna: hon var maoist under sjuttiotalets politiska tunnelseende. Mankell berättar initierat och utan att döma om viftandet med "Maos lilla röda" och de märkliga definitionerna av massmöten och arbetarkamp; nostalgiskt rödskimrande men också förbryllat. Dåtiden ser obegriplig ut.

Det är förmodligen lättare att läsa om Birgitta Roslins syn på den svenska maoismen om man har en mer positiv syn på Mao. Själv blir jag rätt illa till mods över Birgitta Roslins fortfarande aningslösa hållning.

Men sjuttiotalsmaoismen blir också ett sätt att förstå dagens Kina. Birgitta Roslin och den kinesiska byråkraten Hong Qui tänker ganska lika om världens utveckling, som är högst närvarande i mordutredningen.

Så syr Mankell ihop hela världen, bitvis med alltför stora klumpiga stygn, men med en i grunden klar syn på människornas samhörighet. Steget är inte långt mellan Hesjövallen och afrikansk politik: det handlar alltid om hur många människor man är beredd att offra för sin egen framgång.

Lotta Olsson
arrow
arrow
    全站熱搜

    賴英明 發表在 痞客邦 留言(0) 人氣()